Henry Alabaster var född i Hastings เฮสติงส์ i England den 22 maj 1836 och han och hans två år äldre bror Charles (Charly) bodde ibland hos mostrar och farbröder. Detta berodde bland annat på att pappa James Chaloner Alabaster เจมส์ ชาโลเนอร์ อาลาบาศเตอร์ och mamma Harriet Woodman แฮร์ริเอ็ต วูดแมน hade problem med hälsan och deras första barn, Mary, hade dött endast ett år gammal.

Föräldrarna hade i början bott i London, men flyttade sedan till kuststaden Hastings för att komma bort från det ohälsosamma livet i den då smutsiga och förorenade huvudstaden.

Föräldrarnas hälsa fortsatte att försämras, men de fick en tredje son vid namn Chaloner ชาโลเนอร์ i september 1838. Mamma Harriet dog av tuberkulos den 6 mars 1840 och pappa James dog den 22 maj på Henrys fyraårsdag! James Chaloners syster och hennes man tog därefter hand om de tre bröderna. Systern och hennes man fick sedan också en gemensam son vid namn Percy den 21 november 1844.

Pojkarna Alabaster hade den stora turen att få sin skolgång på King’s College London คิงส์คอลเลจลอนดอน och de klarade sina studier bra. Men brodern Charles, som liksom sina föräldrar hade dålig hälsa, hade lämnat England och bosatt sig på Nya Zeeland där han i ung ålder dog av tuberkulos.

Henry fick en konsulär tjänst i Kina den 3 maj 1856 efter att ha slutfört sina studier på King’s College. En källa säger att han skulle utbildas till tolk. Denna tjänst hade han fått efter rekommendation från King’s Colleges rektor. Henry var då 19 år gammal och fick nu lära sig kinesiska. I augusti lämnade han Southampton เซาแทมป์ตัน och den 9 oktober 1856 var han framme i Hongkong där hans yngre bror Chaloner befann sig. Brodern Chaloner hade redan 1854, då han var 16 år gammal, rekommenderats till och fått en konsulär tjänst här.

Henry lämnade sedan Hongkong i slutet av januari 1857 och kom till Siam den 16 mars för att tränas som tolk här i brittisk tjänst. Bara några dagar senare fick han träffa kung Mongkut och andra personer vid hovet för första gången. Det skulle bli många besök vid hovet i framtiden.

I början av september 1857, efter mindre än sex månader i Siam, berättade Henry i ett brev till den ovan nämnde Percy att han klarade språket så bra nu att han menade att han utan problem kunde resa vart som helst i området. En källa säger att Henry besökte sitt gamla hemland i januari 1859. Lite senare samma år återvände han dock till Siam.

Från maj 1860 tjänstgjorde Henry som tillförordnad tolk och hade uppenbart blivit mycket duktig på det thailändska språket. Den 30 november 1864 hade hans språkkunskaper utvecklats ytterligare och han titulerades nu översättare.

Julen 1864 var Henry tillbaka i sitt gamla hemland, och i september 1865 gifte han sig med en kvinna vid namn Palacia Fahey พาลาเซีย ฟาเฮย์. De reste sedan gemensamt till Siam tidigt 1866. I juli 1866 föddes deras första barn, Herbert James, som tragiskt nog dog endast två veckor gammal den 5 augusti. Han ligger begravd på den protestantiska kyrkogården i Bangkok.

I 1867 fungerade Henry som tillförordnad engelsk konsul och hans arbetsinsats uppskattades av det engelska utrikesdepartementet. I mitten av juni 1868, efter 18 månaders erfarenhet som tillförordnad konsul, bad Henry om att få bli befordrad med en högre lön. Som skäl angav han sina 12 år i brittisk tjänst och förklarade att lönen på 500 pund per år som översättare inte var tillräcklig för att försörja sig och sin familj.

Efter en konflikt med Chaophraya Si Suriyawongse (Chuang Bunnag) som kunnat få oanade konsekvenser för förhållandet mellan England och Siam beviljades Henry sjukledighet och fick rådet att återvända till England. Den 10 januari 1869 lämnade därför Henry och hans fru Siam. Väl tillbaka i England fick paret ytterligare tre söner. Deras namn, med födelseåret inom parentes, var Charles (1869), Edward Percy (1870) och Ernest (1872).

Henry och Palacia kämpade sedan med att klara sig på hans sjuklön och avsaknaden av ett permanent hem. Under tiden arbetade Henry på sin bok The Wheel of the Law เดอะวีลออฟเดอะลอว์, som var en studie av buddhismen. Boken blev klar 1871.

I augusti 1870 menade Henry att han var frisk nog att återvända till Siam och han tog upp ärendet om sin befordran och sitt löneanspråk igen. Det är möjligt att han inte förstod att utrikesdepartementet redan bestämt att en återanställning av Henry i Siam var utesluten. I ett försök att sätta press på utrikesministeriet bokade han en resa tillbaka till Siam, men tvingades sedan att säga upp sin biljett.

I stället övervägde man att ge Henry arbete utanför Siam, men detta vägrade han acceptera då han ansåg sig ha unika kunskaper om just Siam. Han vädjade därför om en temporär tjänst här. I april 1872, som en konsekvens av sitt nekande av arbete utanför Siam, ansågs han ha avslutat sin tjänst, vilket innebar att han nekades pension efter sina 15 år i brittisk tjänst!

Henrys räddning blev att han fick en direkt inbjudan om arbete från kung Chulalongkorn vilket han accepterade och i maj 1872 var han ännu en gång på väg mot Fjärran Östern. Han reste iväg ensam den här gången för att förbereda resten av sin familjs ankomst. 1874 var Palacia och sönerna tillbaka i Siam igen.

Henry blev 1873 personlig rådgivare och sekreterare till kung Chulalongkorn. Vad han åstadkom för Siam under kung Chulalongkorn kan du läsa mer om längre fram. Se det kommande avsnittet ”Kung Chulalongkorn,” artikeln ”Kung Rama V (Chulalongkorn) (1868-1910).”

Henry fick också fick två söner med en siamesisk hustru vid namn Perm (Phoem) เพิ่ม samtidigt som han var gift med Palacia. De två sönernas namn var Thongkham ทองคำ (22 juni 1879-4 april 1967) och Thongyoi ทองย้อย (21 september 1882-30 december 1931). De skulle båda med tiden få titlarna Phraya.

Namnet Alabaster ändrades senare av kung Rama VI till det förnäma siamesiska namnet Savetsila (Sawetsila) เศวตศิลา. Thongkham fick en son vid namn Siddhi Savetsila (Sit Sawetsila) สิทธิ เศวตศิลา (7 januari 1919-5 december 2015) som blev flygvapengeneral (phon akat ek) พลอากาศเอก och medlem i kung Bhumibols kronråd. Du kan läsa mer om detta kronråd (Privy Council) längre fram i avsnittet ”Kung Chulalongkorn,” artikeln ”Reformarbetet och konflikten med prins Wichaichan 1874-1875.”

Henry dog endast 48 år gammal den 8 augusti 1884, tre dagar efter att ha drabbats av förlamning i underkäken. Han fick en storslagen begravning på den protestantiska kyrkogården i Bangkok. Hans gravmonument, som uppfördes på Chulalongkorns order, anses vara det finaste på kyrkogården. Han var väl ansedd av siameserna men ogillad av det brittiska utrikesdepartementet vilket troligen berodde på Henrys ansträngningar att hindra Siam från att bli en brittisk koloni.